Vaxduksboken

På senare tid har jag kört en hel del träning med kettlebell, eller гиря, det gamla ryska redskapet med vilket man kan göra väldigt nyttiga, och flera ballistiska, övningar. Höft, rygg och djupa magmuskler tackar och blir starkare. För ultradistanser är det kanonbra. Och så är det riktigt svinjobbigt, vilket jag gillar — så långt man någonsin kan komma från 3 x 10 bicepscurl i maskin på ännu ett av alla dessa fitnesscentra med väggarna klädda med speglar och folk som mest använder konditionsapparaterna till att promenera.

Av en tillfällighet stötte jag på nyöppnade Basic Gym i min jobbstad Kristianstad, ett ställe hyfsat på väg ”hem” från jobbet till tågstationen, befriande totalfritt från alla typer av maskiner men fullt av kettlebells, skivstänger, rep och annat vettigt. Glad i hågen begav jag mig dit för ett kb-pass, men eftersom jag var kvällens ende besökare (!) förvandlades det hela till en gratis privat instruktionstimme.

Oerhört nyttigt var det. Och ja, vådan av att vara självlärd blev tydlig. Jag är långt ifrån någon katastrof, men har gått för djupt ned med knäna i svingen. Jag har trott att jag har jobbat mycket med höften, men ska jobba ännu mer. Andningsrytmen i svingen ska vara annorlunda. Benet har varit lite felplacerat i turkish get-ups. Jag är dessutom flexibel som en lyktstolpe. Men, men, som sagt: jag verkar inte vara någon katastrof.

Jag kommer tillbaka, och fler besökare har utlovats…., vilket jag verkligen hoppas på eftersom jag önskar ett ställe som detta all tänkbar framgång. Dessutom tänkte jag dra dit för en workshop på söndag. Man lever ej av löpning allena.